Uncategorized

Zambian Farm Life Experiences

Att lämna Kapstaden var bland det sorligaste jag upplevt. Vi har haft ett helt underbart liv där de senaste fem månaderna. Aldrig kunde jag tro att vi skulle få uppleva, skratta och leva så mycket. Aldrig hade jag trott att jag skulle skapa så underbara vänskapliga relationer. De sista dagarna gick åt att ha middagar och suga ut det mesta av allt och alla. När det var dags att åka följde vår Clifton-familj med oss till flygplatsen för att ta farväl. Tror aldrig det har hänt mig tidigare att vänner eller familj följt mig till gaten, kramats, gråtit och kramats igen. Det var så svårt att lämna så svårt att säga hej då och på återseende.

 

När vi kom till flygplatsen slogs jag av insikten om hur rädda vi var när vi landade i Kapstaden för fem månader sedan. Barnen fick inte lämna vår sida och vi var rädda att det skulle vara skummisar som var ute efter oss på något sätt. Tänk vad det okända skapar obefogade rädslor och förhållningssätt. Kom ihåg detta. Få saker är så farliga som våra tankar kan göra dem. Nu när vi levt här så länge kändes allt helt tryggt och enkelt. Barnen fick springa omkring och vi kan och förstår hur saker fungerar här nere.

 

Resan gick till Zambia, Livingston. Det är andra gången jag är i Zambia då vi har investerat i ett skogsprojekt och en farm där. Nu skulle vi besöka farmen och leva farmliv men först lite turistande vid de mäktiga Victoriafallen och safari på andra sidan gränsen i Botswana.

 

Victoriafallen är magiskt vackra. Det känns som man är i Edens lustgård, i mitten av det som Gud skapade. Wow! En otroligt mäktig upplevelse på så många vis. Vi skulle gå över fallet på en smal bro vid ett ställe. Inser att jag börjar bli tant för jag har börjat utveckla en höjdskräck som jag aldrig haft tidigare. Kände hur benen blev liksom gelé och hur jag sakta, sakta tog mig fram. Men jag gjorde det.

 

Safaridagarna i Botswana var lika magiska de. Vi bodde på en underbar lodge vid Zambesi River och vi åkte på två safaris, en med safaribil och en med båt för att se djuren i och från vattnet. Vi hade sådan tur. Vi såg så mycket djur; lejon, leopard, babianer, impalas, kudos, flodhästar, elefanter, marabostork, örn, krokodiler, mungos, gamar och tusentals fåglar och mindre djur. Att vara ute i naturen och se djuren i sin naturliga hemvist är en så vacker upplevelse. Det gör mig ödmjuk och förundrad över evolutionen och hur vacker vår jord är.

 

Sedan blev det farmliv utanför Lusaka i en vecka. Inget wifi tillgängligt och inga mobiltelefoner som ringer. Underbart. Farmen ligger mitt inne i ingenstans och det är på något sätt så en plats på jorden som jag älskar. Man är bortkopplad från omvärlden. Man är mitt ute i Afrika. Det riktiga Afrika. Inga vita människor, inga turister och inga moderniteter. Vi handlar frukt och grönsaker på den lokala marknaden och får många blickar på oss då vi sticker ut här ute. Alla är hjälpsamma och glada och lite nyfikna. Vi köper avokados som är perfekt mogna och stora som mangos, de kostar 5 kr styck. Vi köper ägg, tomater och de mest underbara frukter och vi förbereder stora middag i timmar. På morgnarna tar vi promenader till soluppgången och det höga gräset glänser och vajar längs de dammiga lervägarna. Här finns ingen asfalt och vägarna är gropiga efter regnen. Vi möter människor, grannar som är på väg till sina jobb eller till marknaden. De går eller några få av dem har en cykel. En man kommer cyklande med sin get fastspänd på pakethållaren. Den ska säljas på marknaden.

 

På farmen bor också flera anställda som jobbar med verksamheten och hemmet där. De har sina familjer där också. Våra barn leker med barnen och fast de inte talar samma språk har de så kul tillsammans. Jag tänker på vilken utvecklande upplevelse detta är för oss alla. Så tacksam för att vi vågar och gör saker som utsätter vår familj för nya erfarenheter och breddar våra ramar för hur livet, värderingar och verkligenheten ser ut.

 

Det är underbart att landa och bara vara på farmen. Vi läser, vi pratar, vi fixar och vi leker med barnen. Alla mår så bra. Kapstaden var intensivt och så innehållsrikt, vibrerande. Jag inser att det inte blivit mycket vila då vi hela tiden haft så mycket vi ville göra, uppleva och folk att umgås med. Vi behövde landa och komma till det ”riktiga Afrika” för att omhuldas av lugnet, harmonin och koppla av, koppla inåt. Det är magiskt med platser som kan försätta en i sådan harmoni. Små vattenhål vi hittar där vi kan landa mjukt, känna oss hemma och låta oss bara vara.

 

Nu går resan vidare till Kenya för vår familj. Vi ska tillbringa fem veckor på en vit strand i Kenya i ett fantastiskt hus som vi hyr. Där blir det mer lugn, mer familjetid och rekreation, kontemplation och innovation. Längtar efter att läsa, jobba och bara vara. Kanske till och med ha lite tråkigt. Vi får se hur det blir. Jag håller er uppdaterade.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *