Cape Town MomentKroppSjäl

Hiking up Lion´s Head – a perfect date night and Cape Town Moment


Har just upplevt en perfekt ”date night” med min man, att tillsammans bestiga Lions Head i solnedgången. Lions Head är en del av Kapstaden där hon ligger majestätiskt som en lillasyster, eller kanske portvakt, framför storasystern Taffelberget. Berget definierar och delar staden samtidigt som hon förenar den, majestätiskt övervakande och förskönande. Toppen mäter 669 meter över havet och är en del av Table Montain National Park. Från Clifton där vi bor har vi berget rakt ovanför oss. Varje dag ser jag berget och betraktar dess skönhet och storhet. Aldrig har jag varit där uppe tidigare. Men nu var det dags.

Hur många gånger pratar vi inte om att man ska få mer tid för varandra? Att vi borde skaffa barnvakt och gå ut en gång i veckan och bara vara vi? Eller…. i alla fall en gång varannan vecka…..eller nån gång i månaden kanske? Och sen blev det typ aldrig. Så har det varit för oss de senaste åren. Man vet att man måste få egen tid. Man vet att man älskar när man väl gör det. Men sen händer liksom livet, logistiken och så är det ju också rätt mysigt att vara hemma…. med barnen…i soffan…och den där barnvakten kan ju ändå inte…. och är vi inte ganska trötta och behöver ta det lugnt? Det blir liksom bortprioriterat fast vi alla vet att det är typ den viktigaste prioriteringen. Vi vet att vi måste odla vår kärlek för att den ska leva, men vi tänker lätt: ”-Det gör vi väl ändå” eller ”-Vi kan alltid göra det nästa vecka”…”när det blir lite lättare”…”vi är mindre trötta”… ”och jag inte har den där jobbiga lämningen på jobbet”…. Som sagt, livet händer. Vi är bara människor. Vi vill så mycket och vi kan tänka stora tankar. Det är alltid svårare att agera på dem. Inget fel i det. Så där var det för oss, nästan jämt.


Ny stad, nytt liv, nya möjligheter. Det är liksom lättare att komma ur sina gamla vanor och starta nya när ändå allt redan är nytt. Det är som att jag känner mig friare i tanken och ser mer möjligheter då vi inte längre är fast i vår gamla vardags grepp. Vi är här för att införliva våra drömmar och agera på dem så vi har bestämt: date night varje torsdag. Hittills har vi varit på middagar, vernissage och upptäckt nattlivet. Idag kände vi att det var dags att uppleva en gemensam dröm; att bestiga Lion´s Head och njuta av solnedgången tillsammans. Galet romantiskt, eller hur?

Bestiga och bestiga, allvarligt det krävs inte jordens styrka och kondis. Kan man gå fyra timmar på en golfbana klarar man det här! Det tog cirka 45 minuter för oss att gå upp och det hade troligtvis gått snabbare om vi inte stannat var femte minut för att fota den fantastiska utsikten. Det är en ordentlig stig till en början och sedan blir det stenigare och brantare. Uppåt toppen är det rätt krävande och vi fick lite flås och lite svindel. Jag hann tänka flera gånger att så här hade det aldrig fått vara i Sverige! Inga egentliga föreskrifter, regler eller hjälpmedel. Inga nät, ordentliga trappsteg eller något att hålla i. På vissa ställen kan man troligen dö om man ramlar ner så det gällde ju ändå att vara lite allert.


Man går liksom ett och ett halvt varv runt berget för att komma upp i en spiral. När vi närmade oss toppen kom vi in i molnbanken och vinden slet runt oss. Jaha, vad gör vi nu och vart ska vi?  Några steg till, lite klättrande till och så där – vi var uppe!


Häppnandväckande. Vyn du ser och den känslan som infinner sig när du är långt upp över staden är magisk. Långt där nere hörs vaga ljud från en vibrerande stad men här uppe är det tyst. Du ser hela staden och dess utkanter med det magnifika Taffelberget i bakgrunden. Vi satte oss ner. Lagom trötta och galet lyckliga. En fin stund där uppe. Sen en betydligt lättare strapats ner. Lite kul att möta de som är på väg upp, man är liksom mer fokuserad på vägen upp och lite friare i tanken på väg ner. Alla hälsar och hjälper varandra. Det är en fin stämning på berget. Jag tror det beror på att vi alla är små i förhållande till naturens överväldigande skönhet och intryck på oss.


Hand i hand i solnedgången gick vi den sista biten och sedan blev det mörkt. Vi behövde aldrig använda våra pannlampor utan bara Iphonens ficklampa den sista biten. Och så visar sig Kapstaden igen, i all sin prakt: staden under oss glittrar av miljoner tända ljus mellan den mörka bergskammen och det ännu solglittrande havet. Magi.  ag älskar Kapstaden! Det är så vackert att det tar andan ur mig! Jag älskar att jag gör saker jag vet att jag mår bra av.  Jag älskar min man som vill dela det med mig.


Nu får vi vara glada över denna date night och så kan vi hoppas det blir fler. Och blir det inte det, så är det också okej. No guilt. Nu pressure. No problem. Låt oss vara glada för de dater vi faktiskt får till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *