BarnuppfostranMedvetandegörTips

Farväl Afrika. När en dörr stängs men så många mer öppnats.

An end of an era. A new begining. Life will never be the same. 

 

Sista dagen i Afrika. Idag går flyget hem, hem till Stockholm. Sista dagen i Kenya, sista dagen i Afrika. Det är sex månader sedan vi lämnade Sverige och Europa för att åka på vårt äventyr. Det känns som en hel livstid sedan. Detta markerar slutet på ett kapitel i vårt liv men mest av allt är det en ny början. Klart är att livet aldrig mer blir detsamma, och det är galet bra. Så mycket har hänt! Så mycket har vi upplevt. Så mycket har vi lärt oss. Så mycket har vi vuxit fysiskt, mentalt, emotionellt och andligt.

 

En del av mig är sorgsen och melankolisk över att detta markerar ett slut på denna period. Men mest av allt känner jag tacksamhet. En oerhört stark tacksamhet. Det känns som att jag inte behöver vara ledsen, för jag vet med all säkerhet, att det kommer mera. Och just det är kanske den största lärdomen från detta äventyr. Jag reste iväg för att upptäcka nya platser, få nya upplevelser, träffa nya människor – allt detta har jag gjort – men den som jag lärde känna absolut bäst var mig själv!

 

Genom att slänga sig ut i det okända och vara öppen, sårbar, nyfiken, modig, intresserad och samtidigt lyhörd för sina egna känslor och lärdomar så möter man sig själv. Kan jag det här! Klarar jag det här! Tycker jag att detta är obehagligt! Skrämmer denna situation mig? Kan jag känna så här! Den här personen lär visar mig något jag inte sett i mig själv! Osv. Att titta och förstå sina känslor och reaktioner är att växa och utvecklas. Det är som att bli kär i sig själv på nytt. Lekfullheten och glädjen i livet blir närvarande. Sinnena är öppna. Hjärtat är öppet.

 

Att komma bort från vardagen och sina invanda rutiner ett längre tag gör underverk. Jag önskar alla att får uppleva något likande. Det finns helt plötsligt möjligheter och tid att leva och lära känna sig själv igen. För vilka är vi bakom alla roller, fasader, rutiner, förväntningar, skyldigheter, mönster och invanda beteenden? När tittade vi senast på oss själva utan alla lager av uppbyggda, invanda, likriktade livsmönster?

 

Detta är en övning som jag älskar:

Om du kunde prata med ditt femtonåriga jag – vad skulle du säga till henne? Vem har du blivit och vad har du för lärdomar? Vad önskar du att hon hade gjort mer eller mindre av? Vad önskar du att du vetat då som du vet nu? Vad vill du säga henne? Vad är viktigt och mindre viktigt? Hur väl har du förvaltat och svarat på drömmarna som den där 15-åringen hade?

 

All den visdom du får från ovan, vänd på den. Vad vill du ta med dig för resten av ditt liv för att leva som du lär? Vilka drömmar har du kvar att förverkliga. Vilka saker behöver du inte längre i ditt liv. Vad behöver du mer av.? Det är aldrig för sent för en ny början!

 

Detta har inte bara varit mitt äventyr, det har varit vårt, hela min familjs. Att få detta äventyr, denna livserfarenhet tillsammans har sammansvetsas oss på ett helt nytt sätt. Stoltast av allt är jag över mina barn. De är de modigaste, tålmodigaste, smartaste och mest fantastiska individer. De slängs ut i något som är helt nytt för dem. Nytt hem, ny skola, nya vänner, nya vanor, nya rutiner, nytt språk, nya människor och nya miljöer. De har hanterat detta bättre än någon vuxen någonsin kunnat göra. Ingen kulturchock här inte! De har bara tagit dagen som den kommit och fortsatt leva sitt nya liv. Inte en gång att de har klagat eller sagt att detta varit en dålig idé. Klart de har längtat hem ibland och mest har de saknat sina vänner. Men de har nog medvetet eller omedvetet också känt att de är med om något revolutionerande, unikt och spännande. De är trygga för vi alltid finns där. Tillsammans har vi upptäckt världen. Deras ramar är för evigt breddade. De har provat, vågat, upplevt och skapat en större lekplats för sitt liv. De har sett saker som lärt dem om livets orättvisor, förunderligheter och gåvor. De samtal vi därmed har haft om livet, världen, lärdomar och mänskliga beteenden har lärt oss alla oerhört mycket. Kan inte komma på något kan vara mer berikande!

 
Vi avslutar vårt Afrikaäventyr med att igår göra en gemensam 10-årsplan. Vi rullade ut en lång pappersrulle, 4 meter. Tog fram alla färgpennor vi hade. Sedan började vi drömma, tänka och visualisera de kommande tio åren. Vad vill vi ska ske? Vad vill vi ha? Vad mår vi bra av? Vad älskar jag att göra? Vem vill jag vara? Vad vill jag åstadkomma? Vad är viktigt? Etc etc. En helt fantastisk övning att göra med din familj. Barnen är så kloka och helt fantastiska. Många saker som de sa gav mig insikter om vilka de verkligen är och vad de vill. Inga dömanden eller förslag till någon. Här får alla tänka fritt. Allt vi kan tänka kan vi bli eller få. Vi skrattade oerhört mycket och slutresultatet blev fantastiskt. Där hade vi det. Svart (eller snarare regnbågigt) på vitt. Vår framtid. Våra drömmar. Vår plan.

 

Allt händer två gånger: Först i vår tanke. Sedan i verkligheten.

 

Farväl Afrika, du livfulla, äkta, vibrerande, kulturella, spirituella och stökiga skönhet! Mother Afrika, allas vårt ursprungliga hem! Tack för allt du gav och allt du ger. För all visdom du planterat i oss. Livskraft, glädje, själ, hjärta, skönhet och värme! Det kommer för alltid vara ”före och efter Afrika”. Livet kommer aldrig bli detsamma igen. Livet är större än någonsin tidigare. Vi är större än någonsin. Afrika, för evigt i våra hjärtan. Vi ses snart igen.


4 thoughts on “Farväl Afrika. När en dörr stängs men så många mer öppnats.

  1. Så otroligt fint skildrat och jag är så tacksam för allt vi delat och den nya dimension vår vänskap fått under den här tiden. Välkomna hem, till en början på något nytt!

  2. Hear hear!!
    Så fin sammanfattning å så mitt i prick på vad Mother Africa har att ge🙏🏼 Välkomna hem! Livet blir sig inte likt efter ett sånt magiskt äventyr som vi till stor del har fått dela med er❤️🇿🇦🇿🇲🇧🇼❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *