Holistisk livsstilLearning LabMedvetandegör

Att lära sig flyg drake -i dubbel bemärkelse

Detta är inte ”Jesus walking”, en avancerad kite manöver, utan jag som just tappat brädan och flyger fem meter i luften för att sedan krascha…

Flyga drake, vi minns alla den fantastiska boken av Kalheid Hosseini, ”The Kite Runner”, på engelska. Denna vecka har jag försökt att flyga drake, eller kite surfa som det heter. Nu var det ju inte kite surfing som pojken i boken gjorde, jag vet! Det är mer en metafor för att klara av livet, få draken att lyfta, få livet att lyfta oavsett vilka svårigheter vi utsätts för.  En drake flyger inte utan vind. Att kite-surfa funkar inte om man är rädd och inte låter den starka vinden fylla draken och använda dess kraft.

Det här inlägget handlar om vad rädsla är och varför de försvinner när vi möter dem. Om vi kan förstå vad rädsla är teoretiskt så kan det kanske inspirera oss att prova att bli av med dem.

Det tog tre dagar och totalt sex timmar innan jag klarade av att surfa med kiten, först bara några meter och sedan längre och längre. Jag var rädd, vindens kraft är så otroligt kraftfull! Ju mer jag kämpade emot och försökte kontrollera draken desto sämre gick det. Sen bestämde jag mig för att lita på min egen förmåga och förstå att det går om jag satsar istället för att streta emot. Det var då jag lyfte för första gången. Och det var inte läskigt alls. Det blev ”effortless”. När draken har vind och du kontrollerar den försiktigt så svarar den på direkten. Farten kändes inte skrämmande utan bara fantastisk och härlig. Lite som med livet?

-” Control your kite!”, troligen den mening jag hört flest gånger den senaste veckan.
Jag har blivit helt såld på att ifrågasätta och möta mina rädslor på sista tiden. Det är sprunget ur att jag har börjat upptäcka att rädslor ofta inte är verkliga, de finns bara i mina tankar. När man möter sina rädslor, fast det är läskigt eller svårt, så upptäcker man att det inte var så farligt som jag trott. Våra tankar är många gånger våra värsta fiender. Man kan helt enkelt välja att inte tro på sina tankar och ifrågasätta dem. Sedan när jag övervunnit en rädsla, så har jag oftast inte bara gjort det, utan jag här upptäckt något nytt, lärt mig något mer och stärkt mig själv. Det är beroendeframkallande. När vi växer som människor och lär oss mer om saker, varandra och oss själva så leder det till ett förnyat perspektiv och nya möjligheter öppnar sig.

Min drivkraft är nog inte adrenalinet utan snarare att växa min komfortzon och bredda min livshorisont, eller vi kan kalla den lekplats. Det är nya erfarenheter som skapar nya insikter. Jag älskar att utvecklas och lära. Ju mer vi lär oss desto mer saker kan vi göra. Jag reflekterar ofta i efterhand när man provat något som man först var rädd för ”- Vad var det egentligen jag var rädd för?” Rädslan är borta. Så vad är då rädsla för något? För att förstå det bättre så bestämde jag mig för att läsa på lite:

Rädsla eller tom fobier härstammar från vårt grundläggande behov av trygghet och kontroll. Det finns egentligen bara två medfödda rädslor; rädslan för att falla och rädslan för höga ljud. Alla andra rädslor har vi lärt oss själva. Två av dessa inlärda rädslor är särskilt bekymmersamma för oss. Den ena är rädslan för att bli avvisad och den andra är rädslan för det okända.

Rädsla för att bli avvisad:

Vi behöver känna gemenskap, acceptans och kärlek för att kunna leva. Det är ett mänskligt primärt behov. Vi ha alla hört om experimentet där man ej gav spädbarn kärlek, omhöt eller ögonkontakt – de dog. Vi lär oss i tidig ålder att det är viktigt att komma överens med andra för att få vara med i gemenskapen. Samtidigt utvecklas då rädslan att inte göra rätt eller bli kritiserade för då kanske vi blir övergivna och ensamma. Någonstans där börjar vi anpassa våra beteenden och kanske tom går emot våra egna känslor och viljor för att få vara med i gemenskapen. Många bär med sig erfarenheter från barndomen där man upplevt känslan att vara övergiven och detta sår bär vi med oss vidare i livet.

Rädsla för det okända:

Att utsätta oss för något som är okänt för oss innebär att vi ev tappar kontrollen. Många är rädda för att prova nya saker som man egentligen vill. Många är rädda för att göra saker inför andra människor. Vi vill inte uppfattas som konstiga eller bli förödmjukade. Vi vill inte visa att vi ev kan misslyckas. Vi blir rädda att göra det okända eller ens försöka.Vi känner oss besegrade innan vi ens försökt. Därmed blir vi rädda för förändring. Vi stannar hellre i det vi har, för då vet vi vad vi har, även om det är dåligt.

Denna rädsla kommer från att vi lägger alldeles för stor uppmärksamhet vid vad andra tycker. Vi kan aldrig veta vad andra människor tycker, känner eller hur de ska agera. Det är inte de som skapar din verklighet. Din verklighet skapas av dina egna känslor. Dina egna känslor skapas av hur du upplever andra människor, situationer och skeenden. Hur andra människor, situationer och skeenden upplever sig själv är inte relevant för dig.

Varför ska man möta sin rädsla?

För att överkomma rädsla måste vi först identifiera den och sedan möta den. Inom KBT jobbar man mycket med just detta och det sägs vara en av de mest effektiva terapeutiska behandlingarna att bli av med sina rädslor och fobier.  När vi exponeras för det vi är rädda för minskas ångesten genom att man bygger upp ett säkerhetsminne. Man provar steg för steg att utsätta sig för det man är rädd för och inser då att det gick bra eller åtminstone inte var så farligt som man kanske trott. Då skapas ett säkerhetsminne i hjärnan, dvs att man har erfarenhet av att genomföra det man var rädd och det gick bra. Helt plötsligt vet vi att våra rädsla var obefogad på det sätt som vår tanke var. Därmed har man ett positivt minne som kan hjälpa till att neutralisera eller tom hämma det ursprungliga rädslominnet.

Yes! I did it!!!
Jag har nog alltid älskat att prova nya saker och vågar oftast och tror på min förmåga. Kan de andra så kan väl jag! Kommer ihåg att jag tänkte så väldigt mycket när jag var gravid med vår första dotter. Om miljontals andra kvinnor runt hela vår jord klarar att föda barn så måste väl också jag klara av det?! Och det gick ju bra. En erfarenhet som jag så klart aldrig skulle vilja vara förutan. Jag har hoppat fallskärm, jag har dykarcertifikat, jag har bestigit berg, jag har surfat, gjort high roping på 50m höjd och druckit en tequila med en galet stor mask i (!). Detta innebär inte att jag är en adrenalin-junkie, även om jag förstår de som blir det. Känslan efter man utsätter sig för något okänt, läskigt och sedan klarar av det, är enorm. Det första jag sa efter mitt fallskärmshopp var: – ”Jag vill göra ett hopp till, NU!”.

Så visst kan vi göra en parallell mellan att flyga drake och leva livet. Vi kämpar emot och stretar fast vi inte känner att det är rätt eller det vi egentligen borde göra. Alla tecken finns där men vi låter oss inte ta notis om dem, tills den dag då vi bestämmer oss för att lita på vår egen förmåga och våra egna önskningar om hur livet ska vara. Då blir det plötsligt lättare att leva. Vi flyter med. Vi låter vinden föra oss dit vi ska. Vi flyger drake.

P.S. Har fått mail och kommentarer från flera av er som läst och inspirerats av min 20-20-20 rutin på morgonen. Blir så glad att höra att fler vågar prova nya saker och att ni blir inspirerade. Ni är asgrymma!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *